Etikett: stereotyper

Gender Bender – En av världens mest sålda författare + en liten bonus

Den Av bokhuseti Gender Bender4 kommentarer

Dagens Gender Bender kommer från en av världens mest sålda författare någonsin. Jag slängde även in en liten bonus längst ner bara för att den var rolig.

Jag har som vanligt bytt kön på karaktärerna och vilken författare det gäller finns längst ner i inlägget.

Peter hade en osviklig blick för detaljer och skapade en atmosfär av värme och elegans som fick människor att blomma upp. Han gjorde det inte bara för Paris skull, utan också för sin egen. Paris tog också mer än väl hand om hans försörjning och hade alltid varit generös mot honom och barnen. Huset som hon köpt åt dem tio år tidigare var stort och vackert.

Han hade velat starta eget, men när graviditeten kom under andra året på handelshögskolan hade Peter istället bestämt sig för att stanna hemma hos barnen. Det beslutet hade han aldrig ångrat och Paris stödde hans val. Hon tyckte inte att han behövde arbeta. I tjugofyra år hade han känt sig fullt sysselsatt och nöjd med att ägna all sin tid åt Paris och barnen. Han bakade kakor, ordnade skolbasarer, skötte skolauktionen varje år, sydde halloweendräkter till barnen, tillbringade ändlösa timmar på tandregleringsmottagningen och gjorde i största allmänhet det som många andra äkta män och fäder gör.

Han hade själv haft trevligt när han, som han ofta gjorde, pratade om affärslivet med de yrkeskvinnor som satt bredvid honom. Deras kvinnliga vänner tyckte om att samtala med honom. Han var intelligent och allmänbildad och, i motsats till somliga andra män i bekantskapskretsen, tyckte han om att prata om annat än sina barn.

Utdragen är bara ett axplock. Det är sida upp och sida ner med hur hustrun har vårdat hemmet, maken och barnen i halva sitt liv och hur himla nöjd hon varit med att göra bara det.

Har vi åkt tillbaka 100 år med en tidsmaskin? Nej, det är från boken Dejtingleken utgiven 2005 av världens bäst säljande, nu levande, författare. Danielle Steel heter hon och är dessutom den fjärde bäst säljande författaren någonsin. Hon är även med i Guinness rekordbok för mest tid ( 390 veckor ) på New York Times bästsäljarlista.

Ni får en liten bonus idag, bara för att jag tyckte den var så rolig.

Staden vaknade, gäspade och sträckte på sig. Så gjorde även Saga Bauer. Vaknade, gäspade och sträckte på sig. Sen lade hon en stor luden hand på den elektriska väckarklockan, slog undan filten och svängde sina lurviga ben ur sängen.

Sen tittade hon i spegeln och såg en mycket stor blond kvinna, fortfarande en och nittiotvå lång men numera vägande etthundrafem kilo. Hon blev lite tyngre för varje år och det var inte längre enbart muskler som bulnade under det vita tyget. Men hon var i fin trim och kände sig starkare än någonsin, vilket inte ville säga lite. Stirrade några sekunder in i sina egna porslinsblå ögon under rynkad panna. Strök tillbaka det ljusa håret med handen, drog isär läpparna och granskade sina stora starka tänder.

Tänk, till och med Saga Bauers ( Gunvald Larsson egentligen, i boken Den vedervärdigen mannen från Säffle, av Sjöwall & Wahlöö )  ) tänder är stora och starka.

Annons

Gender Bender – Ungdomsfantasy

Den Av bokhuseti Fantasy, Gender Bender, Ungdom5 kommentarer

Viktiga personer!

Anna är känd för sin lojalitet och sitt mod och har gått segrande ur otaliga strider.

Carl, eller prins Carl som han kallas i formella sammanhang, är prinsregent Horaces och Lady Cassandras femtonårige son. Han är klipsk och munter.

Katherine är en mystisk figur som är känd för att hon aldrig låter sig hindras. Katherine har en kraftig långbåge och är en fenomenal skytt.

Lady Cassandra är gift med prins Horace, som en dag kommer ärva tronen, och deras son kommer en dag bli kung. Lady Cassandra är mycket lojal och följer riddarnas hederskodex. Hon är också känd för sin goda aptit.

Magda är den enda spejaren som bär svärd. Hon anses ofta vara kårens mästare på att röra sig utan att synas. Trots sitt skojfriska sätt tar Magda spejarlivet på stort allvar, och hon har tack vare sina färdigheter snabbt klättrat till spejarkårens toppskikt.

Jorun är en gammal legosoldat. Hon leder ett  gäng med brottslingar. Jorun har bevisat att hon är beredd att mörda oskyldiga för att bevara sin frihet, och Anna är fast besluten om att stoppa henne och hennes gäng – kosta vad det kosta vill.

Vi får också träffa några av karaktärerna i första kapitlet, så här ser det ut.

Spejaren stod alldeles bakom kuskens stol. Är så länge hade den surmulne kvinnan ingen aning om att hon var där. Huvan kastade en skugga över nykomlingens ansikte och allt som syntes var ett stålgrått hår. Sedan drog hon bak huvan så att ett bistert ansikte med mörka ögon och grått, tovigt hår blottades.

Samtidigt hade hon fiskat upp en tung, lång kniv, och nu lade hon mjukt flatsidan mot kuskens axel så att kvinnan kunde se den ur ögonvrån.

Sedan möter vi pojken Carl.

En nätt gestalt hade kommit ut mellan träden. Nykomlingen var klädd i en jakttunika som nådde till låren och hade dragits åt med ett läderbälte i midjan. Han hade en tjock, långärmad ylleskjorta och knäbyxor av samma material. Byxorna hade han stoppat ned i ett par knähöga stövlar av mjukt, ogarvat läder.

Det var inget med figuren som tydde på att det var en pojke.

Boken börjar alltså så här, med att lista berättelsens viktiga personer. Vi har fem kvinnor en pojke. Alla kvinnor har beryktade färdigheter medan pojken är typ prins, ja och munter och klipsk. Dessutom poängteras det tydligt redan på första sidorna att pojken inte ser ut som en pojke, utan kan passera som flicka. Vilken tur, jag blev lite orolig ett tag där.

Jag har som vanligt bytt könen på karaktärerna. Boken heter Den nya lärlingen som är en av de senaste i serien Spejarens lärling skriven av John Flanagan. Författaren vann Australian Publishers Association’s Book of the Year for Older Children 2008.

Magi och subtila övergrepp – Gender Bender

Den Av bokhuseti Gender Bender5 kommentarer

Veckans Gender Bender är också en fantasygigant. Inte lika gigantisk som förra veckans, men första boken hade sålts till massor av länder redan innan den ens var färdigskriven och filmrättigheterna sålts. Det blev inte en film, men väl en tv-serie.

Jag har bytt kön på ena karaktären ( inte huvudkaraktären, namnet är dock ändrat ) och vilken bok det är finns längst ner i inlägget. Längre ner finns också ett intressant stycke som kanske, eller kanske inte, faktiskt är ett övergrepp.

Vår huvudkaraktär har precis snubblat över ett lik och tillkallat ambulans och en sjukskötare sitter böjd över kroppen.

Hans kinder var röda efter att ha suttit nedhukad över kroppen. Han var högst tjugofem, och hade på sig en mörkblå kortärmad button down-skjorta, prydligt struken, med en udda knapp – en steward på anslutningsflyget till helvetet.

Tomas önskade att han inte var så attraktiv. Osnygga män var så mycket enklare att handskas med i vissa avseenden, man behövde inte möta smärtan i deras osannolika ouppnåelighet. Men nu var han inte osnygg. Han var blek och smal och orimligt underbar med en bred, löjligt sexig mun.

Lite senare i boken får vi möta huvudkaraktärens rumskompisar.

Tomas beskriver sin manliga rumskompis.

Han var söt snarare än vacker och hade en platt, ungpojksaktig figur, men han drog maximal nytta av de tillgångar han hade – han skickade hem sina uniformer för att låta figursy dem – och det fanns något vibrerande sexigt i hans glupska, alltför vidöppna blick. Man ville möta den och slukas av den.

Tomas beskriver sin kvinnliga rumskompis.

Maya gick alltid i den vanliga skoluniformen men lyckades få det att se ut som om hon inte gjorde det – kavajen passade aldrig riktigt hennes breda, runda kroppsbyggnad, den satt alltid snett, var skrynklig eller stramade åt kring axlarna. Hela hennes personlighet var som ett raffinerat skämt som hon aldrig slutade dra.

Här under har det blivit lite annorlunda av naturliga skäl. Jag har inte bara bytt kön på ena karaktären, utan även några andra saker. Mer om det längre ner.

Tomas högg tänderna i det tjocka hullet på hans hals. Det verkade inte göra det minsta ont på honom, åtminstone inte på ett sätt som som med lätthet kunde skiljas från njutning. Något galet och angeläget höll på att hända, och det gick absolut inte att stoppa det eller så kanske det gick, men varför skulle man vilja det? Att stoppa detta var en av de där meningslösa, uppgivna mänskliga impulserna för vilka hans upprymda hjärna inte hyste annat än förakt.

Han fick en skymt av Elliots vilda mörka ögon som rullade runt av skräck och sedan var halvslutna i njutning. Deras små hastiga andetag sände ut vita rökmoln, blandades och försvann. Hans vita hud var grov och slät på samma gång, och han utstötte små gläfsande morrningar varje gång Tomas trängde djupare in i honom. Han ville aldrig sluta.

Inget av detta är tydligt, utan det är relativt subtila skillnader i hur författaren beskriver kvinnor och män. Lika subtilt är övergreppet längst ner.

Huvudpersonen och hans rumskompisar har förvandlats till rävar i det sista stycket. Som räv känner han doften av Alice och till slut kan han inte motstå hennes doft utan agerar enligt ovan. Och i rävform blir det inte helt tydligt, det handlar ju om djuriska behov. Men det är inget annat än ett övergrepp om man översätter det till mänsklig form. De är ju ändå människor egentligen, och hon är en människa som rullar med ögonen av skräck och som blir biten, men inte så man enkelt kan urskilja smärta från njutning. Hennes rävform gläfser och morrar och ögonen rullar av skräck, men hon är oförmögen att säga nej. Om hon skulle vilja. Han bara tar henne. Och det blir på något sätt acceptabelt i djurform. Antar jag, eftersom det trycktes och blev en slags kärlekshistoria av det hela.

Boken det handlar om är Magikerna av Lev Grossman och huvudpersonen heter Quentin. Jag har också bytt ut rävpäls till hull.

Gender Bender – En fantasygigant under lupp idag

Den Av bokhuseti Fantasy, Gender Bender13 kommentarer

Eftersom bloggen handlar mest om fantasy och science fiction är det ju inte mer än rättvist att även dessa genrer hamnar under lupp emellanåt. Jag har som vanligt bytt namn och kön på karaktärerna, men även ändrat en viss benämning. Helt enkelt för att inte alltför snabbt spoila vilken bok och författare det handlar om. Svaret finns längst ner i inlägget.

Thomas lyfte förstrött blicken och såg Katherine stå bara ett litet stycke längre bort och prata med en liten grupp unga adelskvinnor. Han stelnade till. En del av honom – den gamla vanliga Thomas – ville kila undan och gömma sig. Han skulle rymmas under ett bord, med kostym och allt.

”Du har undvikit mig”, sa han.

”Nej, det skulle jag inte säga. Jag har bara varit upptagen. Familjeangelägenheter, du vet. Förresten varnade jag dig för att jag är ohövlig och …” Rösten dog bort. ”Thomas? Hur är det fatt?”

Thomas insåg att han snyftade lite, och han kände en tår på kinden. Idiot! tänkte han och klappade runt ögonen med Goodletters näsduk. Du förstör sminket!

”Thomas, du skakar ju!” sade Katherine oroat. ”Kom, vi går till balkongen så du får lite frisk luft.”

Han lät henne lotsa honom bort från musiken och sorlet och de steg ut i den tysta, mörka luften.

”Vad är det frågan om?, frågade Katherine. ”Jag erkänner att jag har ignorerat dig. Förlåt. Du har inte förtjänat det, jag har bara … ja, du verkade passa in så bra att du inte behövde en bråkmakerska som mig som …”

”Har du någonsin legat med en fattig man?” frågade Thomas.

Katherine stod häpet tyst. ”Är det det som det här handlar om? Vem har sagt det?”

”Har du det?” krävde Thomas att få veta.

”Sätt dig”, sa Katherine och hämtade en stol åt honom.

”Det är sant, eller hur?” sa Thomas och satte sig. ”Du har gjort det. Hon hade rätt, ni är monster allihop.”

”Jag …” Hon lade handen på Thomas arm men han drog undan den, bara för att känna hur en tår rann över ansiktet och satte en fläck på kostymen. Han sträckte upp handen och torkade ögonen, och när han tog bort näsduken var den färgad av smink.

”Det hände när jag var tretton år”, sa Katherine lågt. ”Min mor tyckte att det var dags att jag blev en kvinna. Jag visste inte ens att de skulle döda mannen efteråt, Thomas. Ärligt, det gjorde jag inte.”

”Och efter det?” undrade han och började bli arg. ”Hur många pojkar har du mördat, Katherine Volturi?”

”Inga! Aldrig mer, Thomas. Inte sedan jag fått veta vad som hänt den där första gången.”

”Väntar du dig att jag ska tro på det?”

”Jag vet inte”, sa Katherine. ”Du, jag vet att det är på modet för männen vid hovet att påstå att alla kvinnor är odjur, men du måste tro mig. Vi är inte sådana allihop.”

Thomas sträckte upp handen för att klappa runt ögonen, och Katherine tittade på näsduken.

”Vem har gett dig den där?” frågade hon nyfiket.

”En frierska”, sa Thomas.

”Är det hon som har sagt sådant där om mig?”

”Nej, det var en annan”, sa Thomas. ”Hon … sa att alla adelskvinnor – eller snarare alla adelskvinnor i Newport – är hemska människor. Hon sa att männen vid hovet inte ens anser sig bedragna när deras kvinnor ligger med fattiga manshoror.”

Katherine fnös. ”Då känner din sageskvinna inte män särskilt väl. Jag slår vad om att du inte kan hitta en enda man som inte blir störd när hans kvinna kurtiserar någon annan – fattig eller adlig.”

Thomas nickade och tog ett djupt andetag för att lugna sig. Han kände sig fånig … men han kände sig också fridfull. Katherine föll på knä bredvid hans stol, fortfarande tydligt bekymrad.

”Jaha”, sa han, ”så din mor tillhör den där tredjedelen?”

Katherine rodnade i det svaga ljuset och tittade ner. ”Hon tycker om alla sorters älskare – fattiga eller adliga, det spelar henne ingen roll. Jag tänker fortfarande på den där natten, Thomas. Jag önskar … jag vet inte.”

”Det var inte ditt fel Katherine”, sa han. ”Du var bara en trettonårig flicka som gjorde det hennes mor sagt till henne att göra.”

Boken heter Mistborn – Sista riket och är skriven av Brandon Sanderson. De två som pratar heter Vin och Elend Venture och de fattiga männen är egentligen skaakvinnor. Skaa är egentligen ett folkslag, men eftersom de alla är fattiga och förtryckta hittade jag ingen annan benämning än just fattig. Jag funderade på ordet slavmän, men alla skaa är inte slavar, de är dock alla förtryckta och fattiga.

Jag bör tillägga att när jag skummade igenom boken efter stycken att citera, så fastnade jag i berättelsen och helt plötsligt hade jag läst i två timmar. Så ingen av oss är felfri och även jag kan fastna tillräckligt för att bortse från en boks brister ( även när jag letar efter dem tydligen ). Det betyder dock inte att problemet inte bör uppmärksammas, tycker jag.

Killfest killfest hela dan – Spelkväll med Gender Bender

Den Av bokhuseti Gender Bender4 kommentarer

Dagens Gender Bender är inte lika uppenbar som förra veckans, men det finns ändå en skevhet som träder fram. Speciellt eftersom det är ett ganska vanligt sätt att beskriva relationer på. Ni får också en bonus eftersom det är fredag imorgon och ni kanske känner för att ha en spelkväll i goda vänners ( inte alla vänner! ) lag.

Jag har alltså som vanligt bytt kön på karaktärerna och vilken bok det är ser ni längst ner.

Men det var också lite grann Majas fel, eftersom hon – och det kan jag inte poängtera nog – var ett osannolikt praktarsle den dagen, till och med enligt hennes mått mätt.

Hon hade glömt att det var deras bröllopsdag – deras första bröllopsdag – och när Robert påpekade det för henne sa hon jaha, men de hade ju redan ägnat sig åt en massa gullande och nu var de gifta så då var väl allt frid och fröjd, inte sant? Typ, allt var klappat och klart nu och de var båda superhäftiga och han hade förresten redan ett dussin handväskor, och apropå det måste hon ta flyget till San Fransisco för att prata om sin kommande börsintroduktion. Robert sade att det var nytt för honom och då sa hon att han faktiskt borde läsa planeringen som hennes PA mejlade honom och att hon skulle åka om två timmar, och han frågade om han fick följa med för han hade faktiskt hört att det var fantastiskt i San Fransciso på våren, och hon sa, faktiskt inte, sötnos, hon skulle vara superupptagen. Sedan hade hon kysst honom farväl och sagt att nu när de ändå hade ett gym i huset varför tog han inte och använde det?

Så du fattar vad jag menar. Hon menade det inte elakt, det är bara sådan Maja är.

Robert gråter en liten skvätt men bestämmer sig sedan för att gå ut och ha roligt när kompisens fru ringer Maja och säger till henne att skärpa sig och komma hem.

Därför hade Maja ställt in affärsmötena i San Fransisco och flugit hela vägen tillbaka, fullastad med varenda parfym i taxfreebutiken eftersom hon inte kunde minnas vilken Robert tyckte om. Hon hade klivit in genom dörren – där en eländig Robert hade spytt hela förmiddagen och kravlat omkring på golvet bakfullt skuldmedveten och olycklig – och tagit honom i famnen och förklarat honom sin odödliga kärlek, och sedan hade hon under stor dramatik försökt bära honom uppför trappan, vilket hon inte klarade eftersom hon hade suttit på ett plan hela natten och Robert var fem centimeter längre än henne och dessutom ville dö, men de gjorde ändå så gott de kunde tillsammans medan den tidiga aprilsolen lyste in genom de enorma fönstren som gick från golv till tak i det gigantiska, cirkulära sovrummet med fånig/spektakulär ( stryk i enligt med smak ) cirkelrund säng, och efter det tog hon resolut med sig Robert vart hon än åkte under de följande sex månaderna.

Sedan har vi det ultimata spelet för alla killar. Med tanke på hur många gånger könet benämns i introduktionen är det mycket viktigt att spelarna inte har fel kön. Mycket viktigt, för annars … Ja, jag vet inte vad som händer men något måste det vara med tanke på hur viktigt det uppenbarligen är.

Killmiddag

+15 år

Killmiddag är det perfekta spelet för killmiddagen, förfesten eller vinkvällen med dina killvänner! Redo för den ultimata killkvällen?

Killmiddag är ett helfestligt spel med över 400 underhållande och kul frågor för den ultimata killkvällen! Lär dig mer om både dig själv och dina killkompisar på ett underhållande sätt där många skratt, galna historier och roliga anekdoter garanteras. I spelet avhandlas allt från ex-flickvänner till skvaller, roliga minnen, pinsamheter, sex och mycket mer.

Killmiddag passar utmärkt som present och är ett roligt och underhållande sätt att lära känna dina killkompisar bättre!

 

Boken heter Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden och är skriven av Jenny Colgan.

Spelet heter Tjejmiddag och finns bla här.

 

I dagens Gender Bender byter jag kön på karaktärerna i en nyutkommen och hyllad kriminalroman.

Den Av bokhuseti Gender Bender10 kommentarer

Äntligen är det dags för lite vanlig Gender Bender där jag byter kön på karaktärer. Idag har jag valt en bok där det ena stycket är från förr i tiden och det andra är från nutiden. Det är alltså boken som startar med en tillbakablick på något som skedde för längesedan och sedan hoppar in i nutiden. Vilken bok det är kan ni se längst ner i inlägget.

Och innan ni börjar läsa kan ni gärna kika in hos Oarya som har en intervju med mig idag. Utöver det jag själv har att säga, får jag också väldigt fina ord av Oarya himself.

Dåtid.

”Hör här, Ruben. Du är så söt och underbar. Mycket finare och klokare än någon annan liten pojke i hela världen, så vi ska nog klara oss utan mamma, tror du inte det?”

Han försökte nicka, men huvudet hade liksom fastnat.

”Nu tycker jag att vi skyndar oss hem och slår på teven, så att vi hinner se alla vackra kostymer som herrarna har på sig på prinsessans och den vackra kinesiska pojkens bröllop, ska vi inte det, Ruben?”

”Då blir Börje prins, va? ”

”Ja, det blir han, i samma stund som de är gifta. Men till dess är han bara en helt vanlig pojke som ska få sin riktiga prinsessa, som du också kommer få en vacker dag, min älskling. När du blir stor. Då ska du bli rik och berömd eftersom du är ännu finare och vackrare än Börje, för du vet väl att du kan få vad som helst i hela världen. Titta bara på ditt blonda hår och ditt vackra ansikte, något sådant har väl inte Börje?”

Ruben log. ”Och du kommer alltid finnas hos mig, va, pappa?” Han älskade när han kunde få pappa att se så tårögd ut som han gjorde just nu.

Nutid. 

”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är!” skrattade han självförringande och drog överdrivet ömt sina fingertoppar över spegelbilden. Han putade med läpparna, drog händerna utmed höfterna, upp över bröstkorgen och vidare längs halsen, för att borra in fingrarna i håret. Sedan noppade han bort ludd på angoraskjortan och duttade foundation på några ännu synliga blemmor i ansiktet, innan han nöjd tog ett steg tillbaka igen.

Tillsammans med de Neulashförstärkta ögonfransarna bidrog de plockade och uppritade ögonbrynen till det han valde att kalla sin appearance. Blicken hade blivit djupare och regnbågshinnornas intensitet mer glödande; små medel som gav honom ett oumbärligt extra skikt av oåtkomlighet. Kort sagt var han redo att förföra världen.

”Hej, jag heter Rune”, övade han sig med spända senor på halsen. Djupare än så gick det inte att få rösten.

”Rune”, viskade han samtidigt som han långsamt särade på läpparna och lät hakan falla mot bröstet. Effekten var magisk när han intog den attityden. Vissa kanske tolkade uttrycket undergivet, men det var raka motsatsen. Var det kanske inte i just denna vinkel som mäns ögonfransar och pupiller bäst bibehöll omgivningens uppmärksamhet?

Boken heter Selfies och är den senaste i den omåttligt populära serien om Avdelning Q, skriven av Jussi Adler-Olsen.