Det blev en svår och något obekväm fråga idag på bokbloggsjerkan, nämligen denna:
Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.
Svår eftersom det inte finns något enkelt svar och obekväm eftersom det är en ständig skuldfråga hos mig.
Jag tror först och främst att de som läser regelbundet till största delen är andra bokbloggare. Stämningen mellan oss är gemytlig och trivsam, och jag känner personligen att rivaliteten som ofta märks hos andra bloggare faktiskt inte finns hos bokbloggarna. Det här är en stor del till varför jag tycker det är så roligt med bloggen och en anledning till att jag startade den. Att få prata böcker med andra som också gillar böcker.
Sedan trillar det förstås in andra läsare men de läser nog mer random, om man råkar skriva om en bok som verkar extra intressant eller så. De läsarna är nog också svårare att hålla kvar. Men även dessa läsare är en stor del av anledningen till bloggen. Lyckas jag bara få en enda människa intresserad av en speciell bok och den personen känner sig nöjd efteråt, ja då känner jag mig väldigt nöjd också.
Sedan det där med interaktionen … Jag vill väldigt gärna och väldigt mycket, men så ibland kommer livet emellan och då finns varken tid eller ork. Så det där är en ständig skuldfråga hos mig, jag har senaste halvåret inte orkat interagera så som jag hade velat. De här downperioderna betyder ju ofta också att inläggen kanske inte heller blir riktigt så som man vill ha dem. Jag vet när jag slarvat och det känns väl jobbigast av allt, när man märker att inläggen inte blir så som man egentligen vill ha dem eller när jag inte lyckats förmedla det jag ville.
Men livet går ju upp och ner för alla, så jag tror ändå det är rätt ok i slutändan. Och nu är det på väg uppåt!
Så för att avrunda och faktiskt svara på frågorna. Jag tror receptet för att både få läsare och behålla dem är ganska enkelt. Visa att din blogg finns genom att kommentera på andra bloggar. Behåll läsarna genom att interagera med läsarna, vara ärlig i dina recensioner och framförallt vara konsekvent i ditt bloggande. Jag läser regelbundet de jag vet bloggar regelbundet. Så receptet är nog enkelt, det är utförande som kan vara lite knepigt ibland.
bokhuset.com 
It’s so true. Tygmärket alltså!
GillaGilla
All denna text och så är det tygmärket som kommenteras. 🙂
GillaGilla
Jäpp, otacksamt, eller hur?
GillaGillad av 1 person
Ibland blir det inte som man har tänkt sig, men jag är helt säker på att det ändå är good enough. En term som jag verkligen sliter för att känna mig bekväm med 🙂
GillaGilla
Ska ta till mig uttrycket! 🙂
GillaGilla
Har inte riktigt tänkt på det innan, men visst är det gemytlig stämning bokbloggare emellan. Fint det!
GillaGilla
Jag läste bokbloggar nästan ett år innan jag startade min och det var stämningen som slog mig mest. Allt detta länkande och rekommendationer och taggar från blogg till blogg, underbart. 🙂
GillaGilla
Gemytlighet är bra, inga elakheter, ärlighet är bra (och dåligt samvete ska man inte ha om man inte hinner med allt)
GillaGilla
Det dåliga samvetet gäller mest frågan om artighet, att det känns väldigt oartigt att inte kommentera tillbaka. 🙂
GillaGilla
Har inte heller märkts någon rivalitet mellan bokbloggare. Bara att det är ett gäng mysiga människor. ☺
GillaGillad av 1 person
Precis, och det blir ju en liten frizon när världen utanför känns extra hård vilket ibland behövs. 🙂
GillaGillad av 1 person
Dåligt samvete ska man inte ha, även fast jag kan känna igen det i perioder. Man vill så mycket men det är inte alltid man hinner eller orkar med.
GillaGilla
Monika gav mig uttrycket Good enough, jag ska ta till mig det. 🙂
GillaGilla
Tror på din slutsats till 100 %. Att vilja göra sitt bästa och ta seriöst på saken tror jag ger avtryck hos läsaren. Men ibland orkar man inte upprätthålla den standarden fullt ut.
GillaGillad av 1 person
Fast du lyckas väldigt bra, alltid regelbunden och hög standard. 🙂
GillaGilla
Känner igen det där med att man vill så mycket men man orkar och hinner inte alltid med att göra allt man tänkt sig.
GillaGilla
Nej, det gäller väl de flesta emellanåt. Som tur är kanske man kan säga om man får vara lite ego. 🙂
GillaGilla
Jag håller helt och fullt med dig, den där bokbloggarstämningen är så fin, den överraskade mig och gjorde mig så glad!
GillaGilla
Och där hittade jag en för mig okänd blogg, vad roligt. Ska genast kika in. 🙂
GillaGilla
Du har rätt i allt du säger, men jag fastnade särksilt för det där med regelbundenheten som jag tror är superviktigt.
GillaGilla
Ja, skriver man bara ibland så glömmer jag att den bloggen finns och läser bara väldigt random när jag väl kommer ihåg att den finns liksom. 🙂
GillaGilla
Håller med om allt du skriver :). Och ha inte dåligt samvete! Livet går inte alltid som man vill, då får man göra så gott man kan :). Jag tycker din blogg är toppen!
GillaGilla
Åh tack vad glad jag blir! Och jag tycker samma om din! 🙂
GillaGilla
Man kan inte alltid ”vara på topp”, gäller även bokbloggande – så känn ingen skuld. Många goda tankar för övrigt och ett fint recept som slutkläm. 🙂
Trevlig helg!
GillaGilla
Tack, trevlig helg du med! 🙂
GillaGilla
Håller med om din slutsats till hundra procent 🙂 Sedan tror jag att alla är medvetna om att ibland så kommer livet emellan och orken tryter, så att bloggen blir lidande, och alla förstår det.
GillaGilla
Tror också att det är mest andra bokbloggare som läser och den trevliga stämningen bokbloggare emellan och kontakten med likasinnande för bokbloggandet väldigt givande 🙂
GillaGilla
Jag känner också den där skulden. Men som du säger, så finns det ett verkligt liv utanför bloggandet som ”kommer ivägen” ibland 😀
GillaGilla