Jag ger dig solen är skriven av Jandy Nelson.
Jude och Noah är tvillingar, men olika, även om båda drömmer om att bli konstnärer. De har alltid tävlat om föräldrarnas uppskattning, men när familjen drabbas av en stor tragedi förändras allt. Tre år senare är det bara Jude som tycks bry sig om att hålla ihop det som är kvar av familjen. Noah verkar inte bry sig om något, allra minst målandet. Men när Judes viktigaste konstprojekt sammanför henne med en excentrisk skulptör och hans unge skyddsling, avslöjas gamla hemligheter och historien nystas upp. Sakta börjar tvillingarna förstå vad som egentligen har hänt, och vad som är viktigt.
Noah och Jude som förut var en, har nu blivit två. Var och en innesluten i sin egen smärtsamma bubbla av hemligheter, svek och skuld. Skulden som till en början är obegriplig blir tydlig när sanningarna allteftersom drabbar mig som käftsmällar. Små felval som inte kan göras ogjorda och som orsakar en spricka mellan en själv och resten av universum.
Den här boken hade jag aldrig läst om det inte var för Oaryas recension, så tack för att du visade mig en underbar bok. Språket är sagolikt. Noah och Jude berättar ur varsitt perspektiv och framförallt Noahs berättelse är makalös. Han är helt hudlös och känslorna drabbar en som små explosioner av smärta eller lycka. Det är som om författaren har flödesskrivit, när man bara sätter sig framför datorn med timern på fem minuter och sen bara skriver man. Ord och känslor bara flödar ut direkt från hjärnan utan redigering eller eftertanke. Så känns det här. Texten flödar ut från boken och skyfflas ner rakt in i hjärtat på mig. Höga berg och djupa dalar räcker inte som beskrivning. Under läsningen krossas mitt hjärta igen och igen. Däremellan flyger jag högt. Flodvågen av känslor ger inget utrymme för lagom. Ändå är det här något så enkelt som en bok om svartsjuka, avundsjuka, kärlek, familj och livet i allmänhet. Och om att växa upp.
Jag ger dig solen är inget mindre än fantastisk. Det enda jag möjligen inte är helt nöjd med är de sista sidorna. Språket som genomgående flyter likt rinnande honung känns aningen krystat när författaren ska runda av. Men det gör ingenting. Den här boken ger så mycket glädje, tårar och skratt att det ändå räcker och blir över.
Jag är glad att det här blev årets första bok. 2015 behöver ju också en lista över årets bästa att fylla…
Jag har precis läst ut denna och måste få andas lite innan jag kan formulera mig, den är ju så fantastiskt fin! Bubblande vacker och så innerligt intensiv. =)
GillaGillad av 1 person
Jag visste att du skulle gilla den! 🙂 Jag håller på med en bok nu som om den håller lika hög klass i resten av boken som den gjort hittills kommer att vara uppe och snudda på nästan lika bra betyg, och sen blir det troligen Jandy Nelsons första… så det är bara att hänga på!
GillaGillad av 1 person
Måste läsa något dåligt emellan känner jag nästan, få andas lite 🙂
GillaGillad av 1 person
Det blev min sista bok för året och också en favorit. Kul att se att fler gillar den 🙂
GillaGillad av 1 person
Pingback: Vilken ska jag börja med? | Bokhuset
Pingback: Jag ger dig solen av Jandy Nelson - C.R.M. Nilsson
Pingback: Himlen börjar här – Jandy Nelson | Bokhuset
Pingback: Liebster Award | Bokhuset
Pingback: Kulturkollos tisdagsutmaning ( ja, jag vet att det är lördag ). | Bokhuset
Pingback: Topp tio böcker hittills 2015. | Bokhuset
Pingback: Årets bästa bok! | Bokhuset
Pingback: Tematrio – Kärlek | Bokhuset